Ursprung och historia
Pomeranian är en av världens mest charmiga och populära dvärgspetsar med en fascinerande historia som sträcker sig tillbaka till 1700-talets Europa. Rasen härstammar ursprungligen från regionen Pommern i Tyskland, där de användes som vallhundar och slädhundar trots att de då var betydligt större än dagens variant.
Från vallhund till sällskapshund
De tidiga pomeranianerna vägde upp till 13 kilogram och användes för praktiskt arbete. Genom selektiv avel under 1800-talet minskades storleken drastiskt, främst tack vare drottning Victorias stora intresse för rasen. Hon importerade mindre exemplar från Italien och blev en av rasens främsta förespråkare, vilket gjorde pomeranian till en fashionabel sällskapshund i aristokratiska kretsar.
Popularitet i Sverige
I Sverige har pomeranian vuxit till att bli en av de mest populära småraserna. Enligt Jordbruksverkets register finns det 8951 registrerade pomeranian i Sverige 2025, och rasen rankas bland de populäraste på flera orter. Den fluffiga pälsen och det livliga temperamentet har gjort rasen till en favorit bland svenska hundägare.
Egenskaper och temperament
Pomeranian är en liten hund med stort hjärta och ännu större personlighet. Trots sin kompakta storlek är rasen känd för sitt modiga och självsäkra uppträdande, vilket gör dem till utmärkta vakthundar som inte drar sig för att göra sin röst hörd.
Storlek och fysiska egenskaper
En fullvuxen pomeranian väger vanligtvis mellan 1,8 och 3,5 kilogram och når en mankhöjd på 18–30 centimeter. Den dubbla pälsen är rasens mest iögonfallande drag – den består av ett tätt underlag och ett längre, ståndpäls som ger hunden sitt karaktäristiska fluffiga utseende. Huvudet är vaktliknande med små, upprättstående öron och mörka, mandelformade ögon som utstrålar nyfikenhet och intelligens.
Personlighet och beteende
Pomeranian är extremt lojala, energiska och intelligenta hundar som formar starka band med sina ägare. De är lekfulla och älskar uppmärksamhet, vilket gör dem till perfekta sällskapshundar för både singlar och familjer. Rasen har dock ett självständigt drag och kan visa dominansbeteende om de inte får tydlig och konsekvent uppfostran från tidig ålder. De är även kända för att vara beskyddande mot sina ägare, vilket ibland kan leda till överdrivet skällande om de inte socialiseras ordentligt.
Utseende och färger
En av pomeranianens mest tilltalande egenskaper är mångfalden i pälsfärger och den spektakulära pälsen som kräver regelbunden skötsel för att bibehålla sin skönhet.
Vanliga färger
Pomeranian förekommer i ett imponerande spektrum av färger. Enligt rasstandarden accepteras i princip alla färger, från enfärgade till flerfärgade kombinationer.
| Färg | Beskrivning | Popularitet |
|---|---|---|
| Orange/röd | Den mest klassiska och populära färgen, ljus till djup orange | Mycket hög |
| Vit | Ren vit päls utan synliga markeringar | Hög |
| Svart | Solid svart färg, ofta med blank glans | Medel |
| Brun/choklad | Varierande nyanser från ljusbrun till mörkbrun | Medel |
| Svart-brun (black and tan) | Svart grundfärg med bruna markeringar | Medel |
| Grå/silver | Gråtonade nyanser, ofta med silverglans | Låg-medel |
Pälsvård och grooming
Pomeranianens dubbla päls kräver regelbunden borstning minst 2–3 gånger i vecka för att förhindra tovning och mattor. Under fällningsperioder, som inträffar två gånger per år, behöver borstning ske dagligen. Pomeranian rekommenderas att trimmas av professionell groomer var tredje månad för att hålla pälsen i toppskick, men rasen ska aldrig rakkas helt då detta kan skada päls strukturen permanent.
Varianter som teacup och mini
På marknaden marknadsförs ibland så kallade ”teacup” eller ”mini” pomeranian som extra små varianter. Det är viktigt att veta att dessa inte är officiellt erkända varianter enligt rasstandarden, utan snarare hundar i den lägre delen av viktskalans normalområde. Extremt små hundar under 1,8 kilogram kan ha ökad risk för hälsoproblem och bör undvikas hos seriösa uppfödare.
Valp och köp
Att skaffa en pomeranian-valp är ett stort steg som kräver noggrann planering och research för att säkerställa att du får en frisk och välsocialiserad hund från en ansvarsfull uppfödare.
Hur man väljer rätt valp
När du söker efter en pomeranian-valp är det avgörande att besöka uppfödaren personligen och möta både valpen och föräldrarna. En seriös uppfödare kommer att:
- Visa hälsointyg för båda föräldradjuren, inklusive undersökningar för patellaluxation och hjärtproblem
- Ha socialiserat valparna i hemmiljö med olika ljud, människor och situationer
- Ställa många frågor till dig som köpare om din livssituation och erfarenhet
- Erbjuda livslångt stöd och vara villig att ta tillbaka hunden om problem uppstår
- Vara registrerad i Svenska Kennelklubben och följa deras etiska riktlinjer
Prisintervall 2025
Priset för en pomeranian-valp från en seriös uppfödare i Sverige varierar typiskt mellan 25 000 och 40 000 kronor. Faktorer som påverkar priset inkluderar föräldrarnas utställningsmeriter, pälsfärg (ovanliga färger kan vara dyrare) och uppfödarens renommé. Var mycket försiktig med extremt låga priser, då detta ofta indikerar oseriösa uppfödare eller valpfabriker som inte prioriterar djurens hälsa.
Alternativ till köp
För dig som överväger att ge ett hem till en pomeranian i behov av omplacering finns flera alternativ. Många rasspecifika räddningsorganisationer arbetar med omplacering av pomeranian och blandraser. Dessa hundar kan vara i olika åldrar och ofta redan grundutbildade. Omplaceringsavgiften är vanligtvis betydligt lägre än för en valp, ofta mellan 3 000 och 8 000 kronor, och går till att täcka veterinärkostnader och vård.
Hälsa och livslängd
Pomeranian är generellt en frisk ras, men som alla rena raser finns det vissa hälsoproblem som är mer vanliga och som potentiella ägare bör vara medvetna om.
Vanliga sjukdomar
Några av de mest förekommande hälsoproblemen hos pomeranian inkluderar:
- Patellaluxation: En ledskada där knäskålen glider ur sitt läge, vanligt hos små raser
- Kollapsande luftstrupe: Försvagning av luftstrupens brosk som kan orsaka andningssvårigheter och hosta
- Hjärtproblem: Patent ductus arteriosus (PDA) och andra medfödda hjärtdefekter
- Alopecia X: Ett mystiskt tillstånd som orsakar håravfall utan känd medicinsk orsak, även kallat ”BSD” (Black Skin Disease)
- Tandproblem: Tandlossning och tandköttsinflammation på grund av trånga munförhållanden
Livslängd i Sverige
Enligt svensk statistik från försäkringsbolaget Agria visar pomeranian en medianlivslängd på 4,4 år i Sverige, vilket är betydligt lägre än rasens potentiella ålder. Detta förklaras främst av att en stor andel pomeranian dör i trafikolyckor eller andra olyckor på grund av deras lilla storlek och ägarnas bristande försiktighet. Med god omsorg, rätt näringsintag och regelbundna veterinärkontroller kan en pomeranian dock leva mellan 12 och 16 år.
Förebyggande vård
För att maximera din pomeranians livslängd och livskvalitet rekommenderas:
- Årliga veterinärkontroller med fokus på hjärta, tänder och leder
- Daglig tandrengöring eller regelbunden tandvård hos veterinär
- Vikthantering för att undvika övervikt som belastar leder
- Försiktig hantering, särskilt runt trappor och höga möbler
- Användning av sele istället för halsband för att skydda luftstrupen
- Vaccinations- och avmaskningsprogram enligt veterinärens rekommendationer
Skötsel och vardag
Att leva med en pomeranian innebär att möta rasens specifika behov när det gäller motion, träning och mental stimulans. Trots sin lilla storlek är detta en aktiv och intelligent ras som kräver daglig uppmärksamhet.
Träning och motion
Pomeranian behöver 30–60 minuters aktivitet dagligen, uppdelat i flera kortare promenader snarare än en lång. De älskar lekstunder och utmanas gärna med intelligenslekar och apportering. Rasen presterar ofta bra i hundsporter som agility och lydnad, där deras intelligens och lärvillighet kommer till sin rätt. Tidig socialisering och valpkurs är avgörande för att motverka rasens tendens till skällande och aggressivt beteende mot andra hundar.
Kost och näringsintag
En vuxen pomeranian behöver cirka 200–400 kalorier per dag beroende på aktivitetsnivå, ålder och metabolism. Välj ett högkvalitativt hundfoder anpassat för små raser, helst med mindre kibbelstorlek. Dela upp daglig fodermängd i 2–3 måltider för att förhindra blodsockerproblem, vilket små raser kan vara känsliga för. Undvik matbordsrester och snacks som kan leda till övervikt – pomeranian är benägna att bli överviktiga, vilket belastar deras känsliga leder.
Blandraser
Pomeranian korsas ofta med andra småraser för att skapa blandraser med unika egenskaper. Dessa mixar har blivit alltmer populära, även om de inte är officiellt erkända av kennelklubbar.
Populära pomeranian-mixar
Några av de mest förekommande blandraserna inkluderar:
- Pomchi (Pomeranian × Chihuahua): En mycket liten blandras som kombinerar båda rasernas liveliness och lojalitet. Vanligtvis väger de 2–4 kilogram och har varierande pälslängd.
- Pomsky (Pomeranian × Husky): En ovanligare men önskvärd mix som försöker kombinera huskyns utseende med pomeranianens storlek. Resultatet är dock ofta mindre förutsägbart i både storlek och temperament.
- Pomapoo (Pomeranian × Pudel): En blandras som ofta marknadsförs som mer allergivänlig tack vare pudelarvet, även om ingen hund är helt hypoallergen.
- Pomeranian × Shih Tzu: En fluffig mix som kombinerar båda rasernas sällskaplighet och anpassningsbarhet till lägenhetsliv.
Fördelar och nackdelar med blandraser
Blandraser kan dra nytta av hybrid vigor, vilket innebär minskad risk för vissa ärftliga sjukdomar. Samtidigt är temperament och utseende mindre förutsägbart jämfört med renrasiga hundar. Om du överväger en blandras är det viktigt att möta båda föräldraraserna och förstå deras specifika behov, då valpen kan ärva egenskaper från endera sidan. Seriösa uppfödare av blandraser genomför samma hälsotester som för renrasiga hundar.
Vanliga frågor om pomeranian
Hur länge lever en pomeranian?
En pomeranian kan leva mellan 12 och 16 år med god omvårdnad, vilket är normalt för små hundraser. Tyvärr visar svensk statistik en betydligt lägre medianlivslängd på 4,4 år, främst på grund av trafikolyckor och andra olyckshändelser som drabbar små hundar hårdare. För att maximera din pomeranians livslängd är regelbundna veterinärkontroller, god tandvård, vikthantering och försiktig hantering avgörande. Många pomeranian lever långt över genomsnittet när ägare är proaktiva med hälsovård och säkerhet.
Är pomeranian allergivänlig?
Nej, pomeranian är inte en allergivänlig ras. De har en dubbel päls som fäller mycket, särskilt under fällningsperioderna våren och hösten när underlagspälsen byts ut. Den rikliga pälsen innebär också att döda hudceller och saliv sprids i miljön, vilket är de främsta allergenerna från hundar. Personer med hundallergier bör spendera tid med rasen innan de bestämmer sig för att skaffa en pomeranian. Regelbunden borstning utomhus och frekventa städningar kan minska allergenerna i hemmet, men eliminerar inte problemet helt.
Vad kostar en pomeranian valp?
En pomeranian-valp från en seriös, registrerad uppfödare i Sverige kostar vanligtvis mellan 25 000 och 40 000 kronor. Priset påverkas av flera faktorer inklusive föräldrarnas utställningsmeriter, pälsfärg (ovanliga färger som blått eller merle kan vara dyrare), och uppfödarens renommé och efterfrågan. Utöver inköpspriset bör du budgetera för försäkring (cirka 300–500 kronor per månad), veterinärvård, foder, grooming, och utrustning. Det första året med en valp kan totalkosten lätt nå 50 000–70 000 kronor när alla utgifter räknas in.
Vilka sjukdomar är vanliga för pomeranian?
Pomeranian är benägna för flera rasspecifika hälsoproblem som potentiella ägare bör känna till. Patellaluxation, där knäskålen glider ur sitt läge, är mycket vanligt och kan kräva kirurgi i allvarliga fall. Kollapsande luftstrupe förekommer ofta och ger upphov till den karakteristiska ”gäss-hostan”. Hjärtproblem som patent ductus arteriosus (PDA) är en medfödd defekt som kan upptäckas tidigt. Alopecia X, även kallat Black Skin Disease, orsakar mystisk håravfall utan känd behandling. Slutligen är tandproblem extremt vanliga på grund av små munförhållanden, vilket kräver daglig tandrengöring och regelbundna veterinärtandvårdskontroller för att förhindra tandlossning.

